Blogg 19 Juli

Igår avslutades den kateketiska delen av Världsungdomsdagen, som denna gång varat i tre dagar. Det blev också tillfälle till ett utbyte och djupa samtal mellan de unga och de präster, som varit med dem hela tiden: vår stiftsungdomspräst br. Johan Lindén OP, fader Martin Ferenc, pater Robert Zuczkowski OFMCap, pater Jaroslaw Daniluk OFMCap, pater Sebastian Stasiak OMI, och ungdomsprästen för den polska gruppen pater Mariusz Chamarczuk SDB.

Under en sådan här tid har präster och ungdomar unika möjligheter att komma varandra nära - och samma sak gäller förstås mig som biskop.

Just samtalen på djupet om vad tron innebär är oerhört viktiga - inte bara här i Sydney. Som Kyrka är vi ju en trons gemenskap, där vi får stödja, uppmuntra, men också utmana varandra att gå djupare in i mötet med Jesus Kristus.

En fråga som naturligtvis kom upp - och som vi ständigt brottas med i vårt stift - är hur vi skall växa samman mer på djupet och hur de nationella och språkliga grupperna skall komma varandra närmare. Det finns ingen patentlösning, men om vi kan tala med varandra istället för om varandra, har vi i alla fall fått Andens vind i seglen och kan gå vidare på den fulla katolska enhetens väg.

På eftermiddagen gick korsvägen fram genom Sydneys centrum. Många gator var avstängda för att låta den grupp, som gestaltade Jesu lidandesväg passera. Tiotusentals människor kantade vägen. Den helige fadern Benedikt inledde korsvägen i St. Mary's Cathedral och följde den sedan i katedralens krypta via en TV-skärm. Vi biskopar fick också följa korsvägen via TV-skärm i en stor konferenslokal, där vi hela tiden undfägnades med förfriskningar (lite märkligt med tanke på vad det var vi såg på).

Denna korsväg genom Sydneys gator - och vattnet, eftersom Jesus med korset också fördes på en slags pråm genom hamnen - var mycket suggestiv och gripande. Simon av Cyrene gestaltades av en aborigien, vilket gav det hela en realistisk och aktuell klang. Just nu brottas ju Australien med en både smärtsam, men också helande uppgörelseprocess med sin historia, där aborigienerna ibland jagats som djur och hotats med utrotning. Det är tydligt att hela påvebesöket ses i ljuset av denna försoningsväg.

Kvällen avslutades för några av oss på ett hotell, där Osnabrücks biskop Bode och Bonifatius-Werk inbjudit oss för att se hur man kan samordna ungdomsarbetet i Europa - och hur Världsungdomsdagarna kan bära frukt hos oss.