Blogg 15 Juli

Nu har Världsungdomsdagen öppnats officiellt. Mässan, som firades på en estrad i hamnområdet, blev, som sig bör, början på några intensiva dagar. Vi biskopar fick åka dit med båt i strålande sol, förbi det berömda Opera-huset.

Sydney är fullt av glada ungdomar, som viftar med all världens flaggor och som ständigt är på väg till något mål. Och det var en bra bit för dem att gå till platsen för mässan.

Aboriginerna, Australiens urbefolkning, deltog med en stor grupp, som sjöng och dansade före mässan. Man anade det namnlösa lidande de fått utstå, men också en glädje och styrka i tron.

I sin predikan gjorde kardinal Pell en appell till de "förlorade", de som av någon anledning inte har funnit Kristus eller har övergivit honom. Ändå är det just dessa förlorade han längtar mest efter att få möta och hela.

Australiens premiärminister hälsade också alla unga välkomna i mässans början och markerade uttryckligen den kristna, och katolska, trons betydelse.

Mässan hade också svenska inslag: Gustav, som bar den svenska flaggan i ingångsprocessionen, och Sara, som fick bära fram offergåvorna vid offertoriet. I vimlet av flaggor, som viftades under mässan, sågs både en stor och en liten svensk.

Efter mässan kunde jag därför lokalisera några av de våra bland de hundratusentals deltagarna. De verkade glada och upprymda av stämningen, som en så stor grupp unga troende kan åstadkomma. Musiken gjorde också sitt till - liksom solen. Tidigare hade de haft det riktigt kallt. Nu hoppas vi åa varma dagar: både i luften och i hjärtana.