Sista dagen, sista bloggen! Tidigt på morgonen började alla göra sig i ordning - och kl. 6.00 när frukostmatsalen öppnades stormades den av biskoparna. Ett smärre kaos utbröt, men alla (förhoppningsvis!) tog det med gott humör. Vi tänkte ju på de unga som tillbringade natten utomhus på Randwick, i kyla och med begränsade sanitära möjligheter.
Gårdagen började i West Pymble med avskedsmässa på engelska med församlingen, som med så stor kärlek och omsorg tagit hand om våra ungdomar. Och i kväll ställer de till med stor fest! Det är två polska salvatorianer som har ansvar för Our Lady of Perpetual Succour, och de har verkligen vunnit sina församlingsbors hjärta.
Eftersom jag själv firade denna mässa kunde jag inte delta i den lunch, som kardinal Pell bjöd alla biskopar på. Så det blev McDonalds istället (som bjöd pilgrimerna på äppelpaj). Då får jag äntligen komma in i katedralen, tänkte jag. Men icke! Den är stängd till idag kl. 14.00.
Då besökte jag St. Andrew's Anglican Cathedral - och åkte till Bondi Beach, det berömda surfar paradiset. Våra ungdomar hade under tiden påbörjat pilgrimsvandringen till Randwick över Sydney Harbour.
På kvällen hölls så vigilian ute på Randwick. Det var kolmörkt när vi kom dit, och man såg bara tusentals små ljuslågor i folkhavet. En stor scen hade byggts upp, där liturgin ägde rum. Stor tonvikt lades vid de ungdomar, som skulle konfirmeras i dagens avslutningsmässa. De symboliserar det som är Världsungdomsdagens tema: att de unga får den Helige Andes kraft för att vittna om att Jesus lever i sin Kyrka. Det var en av Johannes Paulus den Stores (som kardinal Pell gång på gång kallar honom) grundtankar med Världsungdomsdagen.
Det rådde en äkta böneatmosfär under vigilian. Det var blixtstilla när det Allraheligaste ställdes ut till tillbedjan - ett smärre mirakel med tanke på hur många unga som var där. Bakgrunden - Sydneys skyline med sina skyskrapor - var mycket effektfull.
Idag firades alltså avslutningsmässan ute på Randwick - med uppemot 1/2 miljon deltagare.
Påven underströk än en gång att Kyrkan alltid är ung och genom de ungas hänförelse i tron kan förnya sitt uppdrag att evangelisera världen och ge den hopp.
Entusiasmen var inte att ta miste på, nu gäller det bara att bevara trons glöd i vardagens grå verklighet, där evangeliet måste bli konkret och få lysa upp inte minst vårt svenska samhälle. Så bed gärna om detta!
Sydney är slut - nästa blir Madrid 2011! Bloggen är också avslutad, tack för visat intresse.
+ Anders Arborelius OCD
tisdag 22 juli 2008
lördag 19 juli 2008
Blogg 19 Juli
Igår avslutades den kateketiska delen av Världsungdomsdagen, som denna gång varat i tre dagar. Det blev också tillfälle till ett utbyte och djupa samtal mellan de unga och de präster, som varit med dem hela tiden: vår stiftsungdomspräst br. Johan Lindén OP, fader Martin Ferenc, pater Robert Zuczkowski OFMCap, pater Jaroslaw Daniluk OFMCap, pater Sebastian Stasiak OMI, och ungdomsprästen för den polska gruppen pater Mariusz Chamarczuk SDB.
Under en sådan här tid har präster och ungdomar unika möjligheter att komma varandra nära - och samma sak gäller förstås mig som biskop.
Just samtalen på djupet om vad tron innebär är oerhört viktiga - inte bara här i Sydney. Som Kyrka är vi ju en trons gemenskap, där vi får stödja, uppmuntra, men också utmana varandra att gå djupare in i mötet med Jesus Kristus.
En fråga som naturligtvis kom upp - och som vi ständigt brottas med i vårt stift - är hur vi skall växa samman mer på djupet och hur de nationella och språkliga grupperna skall komma varandra närmare. Det finns ingen patentlösning, men om vi kan tala med varandra istället för om varandra, har vi i alla fall fått Andens vind i seglen och kan gå vidare på den fulla katolska enhetens väg.
På eftermiddagen gick korsvägen fram genom Sydneys centrum. Många gator var avstängda för att låta den grupp, som gestaltade Jesu lidandesväg passera. Tiotusentals människor kantade vägen. Den helige fadern Benedikt inledde korsvägen i St. Mary's Cathedral och följde den sedan i katedralens krypta via en TV-skärm. Vi biskopar fick också följa korsvägen via TV-skärm i en stor konferenslokal, där vi hela tiden undfägnades med förfriskningar (lite märkligt med tanke på vad det var vi såg på).
Denna korsväg genom Sydneys gator - och vattnet, eftersom Jesus med korset också fördes på en slags pråm genom hamnen - var mycket suggestiv och gripande. Simon av Cyrene gestaltades av en aborigien, vilket gav det hela en realistisk och aktuell klang. Just nu brottas ju Australien med en både smärtsam, men också helande uppgörelseprocess med sin historia, där aborigienerna ibland jagats som djur och hotats med utrotning. Det är tydligt att hela påvebesöket ses i ljuset av denna försoningsväg.
Kvällen avslutades för några av oss på ett hotell, där Osnabrücks biskop Bode och Bonifatius-Werk inbjudit oss för att se hur man kan samordna ungdomsarbetet i Europa - och hur Världsungdomsdagarna kan bära frukt hos oss.
Under en sådan här tid har präster och ungdomar unika möjligheter att komma varandra nära - och samma sak gäller förstås mig som biskop.
Just samtalen på djupet om vad tron innebär är oerhört viktiga - inte bara här i Sydney. Som Kyrka är vi ju en trons gemenskap, där vi får stödja, uppmuntra, men också utmana varandra att gå djupare in i mötet med Jesus Kristus.
En fråga som naturligtvis kom upp - och som vi ständigt brottas med i vårt stift - är hur vi skall växa samman mer på djupet och hur de nationella och språkliga grupperna skall komma varandra närmare. Det finns ingen patentlösning, men om vi kan tala med varandra istället för om varandra, har vi i alla fall fått Andens vind i seglen och kan gå vidare på den fulla katolska enhetens väg.
På eftermiddagen gick korsvägen fram genom Sydneys centrum. Många gator var avstängda för att låta den grupp, som gestaltade Jesu lidandesväg passera. Tiotusentals människor kantade vägen. Den helige fadern Benedikt inledde korsvägen i St. Mary's Cathedral och följde den sedan i katedralens krypta via en TV-skärm. Vi biskopar fick också följa korsvägen via TV-skärm i en stor konferenslokal, där vi hela tiden undfägnades med förfriskningar (lite märkligt med tanke på vad det var vi såg på).
Denna korsväg genom Sydneys gator - och vattnet, eftersom Jesus med korset också fördes på en slags pråm genom hamnen - var mycket suggestiv och gripande. Simon av Cyrene gestaltades av en aborigien, vilket gav det hela en realistisk och aktuell klang. Just nu brottas ju Australien med en både smärtsam, men också helande uppgörelseprocess med sin historia, där aborigienerna ibland jagats som djur och hotats med utrotning. Det är tydligt att hela påvebesöket ses i ljuset av denna försoningsväg.
Kvällen avslutades för några av oss på ett hotell, där Osnabrücks biskop Bode och Bonifatius-Werk inbjudit oss för att se hur man kan samordna ungdomsarbetet i Europa - och hur Världsungdomsdagarna kan bära frukt hos oss.
Katekes III den 18 Juli
Utsända i världen i Andens kraft - vårt uppdrag att evangelisera
Den Helige Ande ger oss kraft och styrka att vittna om vårt hopp i Kristus. Anden gör Kristi budskap levande genom oss, de döpta och konfirmerade. Anden vill göra oss fruktbara för de andra. Kyrkan - vi alla - är till för världens frälsning.
Fråga: Hur kan vi förverkliga vårt uppdrag att evangelisera Sverige av idag?
Förebilder: Maximilian Kolbe, Moder Teresa av Calcutta
Fara: Att vi förlorar hoppet och modet och fastnar i misströstan och inte vågar lita på Andens kraft i ett samhälle präglat av hedonism och relativism.
Den Helige Ande ger oss kraft och styrka att vittna om vårt hopp i Kristus. Anden gör Kristi budskap levande genom oss, de döpta och konfirmerade. Anden vill göra oss fruktbara för de andra. Kyrkan - vi alla - är till för världens frälsning.
Fråga: Hur kan vi förverkliga vårt uppdrag att evangelisera Sverige av idag?
Förebilder: Maximilian Kolbe, Moder Teresa av Calcutta
Fara: Att vi förlorar hoppet och modet och fastnar i misströstan och inte vågar lita på Andens kraft i ett samhälle präglat av hedonism och relativism.
fredag 18 juli 2008
Blogg 18 Juli
Sydney har tagit emot påven! Efter den andra katekesen igår, gav alla sig iväg för att möta påven Benedikt XVI, som blev officiellt mottagen. Han hade varit på ett par dagars semester i ett kurscentrum, som drivs av Opus Dei. Men nu kom han till Sydney för att inleda Världsungdomsdagen.
Som sig bör i denna hamnstad kom han på en båt. Utmed hela hamnområdet stod tusentals människor för att hälsa honom välkommen. Det var verkligen en enastående syn.
I sitt anförände för att hälsa påven välkommen jämförde kardinal George Pell hans ankomst med den förste ärkebiskopens ankomst i slutet av 1800-talet, då också hamnområdet var fullt av tusentals troende för att hälsa honom välkommen.
När påven gick upp på tribunen hälsades han också av aborigienernas sång och dans, och i sitt tal anknöt han tydligt till de svåra lidanden som de utsatt för. Annars var påvens tal på engelska (inte allt så lätt att förstå i början) präglat av glädje och tacksamhet för de ungas entusiasm och glädje i tron. Och de unga hälsade honom verkligen med översvallande värme!
Efter ankomsthögtiden åkte påven i papamobil genom Sydneys gator, där en hel del mött upp för att hälsa honom välkomen.
Efter högtiden besökte några av oss Convention Centre - där alla tänkbara ordnar och andra andliga rörelser presenterade sig. Med stor uppfinningsrikedom lyckades de intressera många unga att ta sig en titt på deras liv och karism. Det är en av Världsungdomsdagarnas goda följder, att de unga får en mer levande kontakt med präster och ordensmedlemmar.
Så bed gärna att flera upptäcker sin kallelse i Kyrkan, av vilket slag de vara må!
Som sig bör i denna hamnstad kom han på en båt. Utmed hela hamnområdet stod tusentals människor för att hälsa honom välkommen. Det var verkligen en enastående syn.
I sitt anförände för att hälsa påven välkommen jämförde kardinal George Pell hans ankomst med den förste ärkebiskopens ankomst i slutet av 1800-talet, då också hamnområdet var fullt av tusentals troende för att hälsa honom välkommen.
När påven gick upp på tribunen hälsades han också av aborigienernas sång och dans, och i sitt tal anknöt han tydligt till de svåra lidanden som de utsatt för. Annars var påvens tal på engelska (inte allt så lätt att förstå i början) präglat av glädje och tacksamhet för de ungas entusiasm och glädje i tron. Och de unga hälsade honom verkligen med översvallande värme!
Efter ankomsthögtiden åkte påven i papamobil genom Sydneys gator, där en hel del mött upp för att hälsa honom välkomen.
Efter högtiden besökte några av oss Convention Centre - där alla tänkbara ordnar och andra andliga rörelser presenterade sig. Med stor uppfinningsrikedom lyckades de intressera många unga att ta sig en titt på deras liv och karism. Det är en av Världsungdomsdagarnas goda följder, att de unga får en mer levande kontakt med präster och ordensmedlemmar.
Så bed gärna att flera upptäcker sin kallelse i Kyrkan, av vilket slag de vara må!
torsdag 17 juli 2008
Katekes II
Tema: Den Helige Ande, Kyrkans själ
Vårt liv, Kyrkans gemenskap, Kristi kropp, där vi berikas av Andens gåvor. Den Helige Ande förenar oss med varandra, gör oss till ett, trots all mångfald och olikhet.
Anden håller ihop Kyrkan genom trons enhet.
Anden hjälper oss att växa allt djupare in i gemenskapen med Kristus, och så komma varandra närmare - genom sakramenten och liturgin, genom vårt liv i gemenskap i vardagen.
Fråga: Hur kan vi förverkliga vår kallelse i och för Kyrkan?
Förebilder: S:t Franciskus, S:ta Birgitta
Fara: Misstro gentemot den trons säkring som Kyrkan förmedlar, eftersom vi i vår tid är präglade av individualismen.
Vårt liv, Kyrkans gemenskap, Kristi kropp, där vi berikas av Andens gåvor. Den Helige Ande förenar oss med varandra, gör oss till ett, trots all mångfald och olikhet.
Anden håller ihop Kyrkan genom trons enhet.
Anden hjälper oss att växa allt djupare in i gemenskapen med Kristus, och så komma varandra närmare - genom sakramenten och liturgin, genom vårt liv i gemenskap i vardagen.
Fråga: Hur kan vi förverkliga vår kallelse i och för Kyrkan?
Förebilder: S:t Franciskus, S:ta Birgitta
Fara: Misstro gentemot den trons säkring som Kyrkan förmedlar, eftersom vi i vår tid är präglade av individualismen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)