tisdag 22 juli 2008

Blogg 20 Juli

Sista dagen, sista bloggen! Tidigt på morgonen började alla göra sig i ordning - och kl. 6.00 när frukostmatsalen öppnades stormades den av biskoparna. Ett smärre kaos utbröt, men alla (förhoppningsvis!) tog det med gott humör. Vi tänkte ju på de unga som tillbringade natten utomhus på Randwick, i kyla och med begränsade sanitära möjligheter.

Gårdagen började i West Pymble med avskedsmässa på engelska med församlingen, som med så stor kärlek och omsorg tagit hand om våra ungdomar. Och i kväll ställer de till med stor fest! Det är två polska salvatorianer som har ansvar för Our Lady of Perpetual Succour, och de har verkligen vunnit sina församlingsbors hjärta.

Eftersom jag själv firade denna mässa kunde jag inte delta i den lunch, som kardinal Pell bjöd alla biskopar på. Så det blev McDonalds istället (som bjöd pilgrimerna på äppelpaj). Då får jag äntligen komma in i katedralen, tänkte jag. Men icke! Den är stängd till idag kl. 14.00.

Då besökte jag St. Andrew's Anglican Cathedral - och åkte till Bondi Beach, det berömda surfar paradiset. Våra ungdomar hade under tiden påbörjat pilgrimsvandringen till Randwick över Sydney Harbour.

På kvällen hölls så vigilian ute på Randwick. Det var kolmörkt när vi kom dit, och man såg bara tusentals små ljuslågor i folkhavet. En stor scen hade byggts upp, där liturgin ägde rum. Stor tonvikt lades vid de ungdomar, som skulle konfirmeras i dagens avslutningsmässa. De symboliserar det som är Världsungdomsdagens tema: att de unga får den Helige Andes kraft för att vittna om att Jesus lever i sin Kyrka. Det var en av Johannes Paulus den Stores (som kardinal Pell gång på gång kallar honom) grundtankar med Världsungdomsdagen.

Det rådde en äkta böneatmosfär under vigilian. Det var blixtstilla när det Allraheligaste ställdes ut till tillbedjan - ett smärre mirakel med tanke på hur många unga som var där. Bakgrunden - Sydneys skyline med sina skyskrapor - var mycket effektfull.

Idag firades alltså avslutningsmässan ute på Randwick - med uppemot 1/2 miljon deltagare.

Påven underströk än en gång att Kyrkan alltid är ung och genom de ungas hänförelse i tron kan förnya sitt uppdrag att evangelisera världen och ge den hopp.

Entusiasmen var inte att ta miste på, nu gäller det bara att bevara trons glöd i vardagens grå verklighet, där evangeliet måste bli konkret och få lysa upp inte minst vårt svenska samhälle. Så bed gärna om detta!

Sydney är slut - nästa blir Madrid 2011! Bloggen är också avslutad, tack för visat intresse.
+ Anders Arborelius OCD

lördag 19 juli 2008

På plats på Randwick


Vandring genom Sydney


Blogg 19 Juli

Igår avslutades den kateketiska delen av Världsungdomsdagen, som denna gång varat i tre dagar. Det blev också tillfälle till ett utbyte och djupa samtal mellan de unga och de präster, som varit med dem hela tiden: vår stiftsungdomspräst br. Johan Lindén OP, fader Martin Ferenc, pater Robert Zuczkowski OFMCap, pater Jaroslaw Daniluk OFMCap, pater Sebastian Stasiak OMI, och ungdomsprästen för den polska gruppen pater Mariusz Chamarczuk SDB.

Under en sådan här tid har präster och ungdomar unika möjligheter att komma varandra nära - och samma sak gäller förstås mig som biskop.

Just samtalen på djupet om vad tron innebär är oerhört viktiga - inte bara här i Sydney. Som Kyrka är vi ju en trons gemenskap, där vi får stödja, uppmuntra, men också utmana varandra att gå djupare in i mötet med Jesus Kristus.

En fråga som naturligtvis kom upp - och som vi ständigt brottas med i vårt stift - är hur vi skall växa samman mer på djupet och hur de nationella och språkliga grupperna skall komma varandra närmare. Det finns ingen patentlösning, men om vi kan tala med varandra istället för om varandra, har vi i alla fall fått Andens vind i seglen och kan gå vidare på den fulla katolska enhetens väg.

På eftermiddagen gick korsvägen fram genom Sydneys centrum. Många gator var avstängda för att låta den grupp, som gestaltade Jesu lidandesväg passera. Tiotusentals människor kantade vägen. Den helige fadern Benedikt inledde korsvägen i St. Mary's Cathedral och följde den sedan i katedralens krypta via en TV-skärm. Vi biskopar fick också följa korsvägen via TV-skärm i en stor konferenslokal, där vi hela tiden undfägnades med förfriskningar (lite märkligt med tanke på vad det var vi såg på).

Denna korsväg genom Sydneys gator - och vattnet, eftersom Jesus med korset också fördes på en slags pråm genom hamnen - var mycket suggestiv och gripande. Simon av Cyrene gestaltades av en aborigien, vilket gav det hela en realistisk och aktuell klang. Just nu brottas ju Australien med en både smärtsam, men också helande uppgörelseprocess med sin historia, där aborigienerna ibland jagats som djur och hotats med utrotning. Det är tydligt att hela påvebesöket ses i ljuset av denna försoningsväg.

Kvällen avslutades för några av oss på ett hotell, där Osnabrücks biskop Bode och Bonifatius-Werk inbjudit oss för att se hur man kan samordna ungdomsarbetet i Europa - och hur Världsungdomsdagarna kan bära frukt hos oss.

Katekes III den 18 Juli

Utsända i världen i Andens kraft - vårt uppdrag att evangelisera

Den Helige Ande ger oss kraft och styrka att vittna om vårt hopp i Kristus. Anden gör Kristi budskap levande genom oss, de döpta och konfirmerade. Anden vill göra oss fruktbara för de andra. Kyrkan - vi alla - är till för världens frälsning.

Fråga: Hur kan vi förverkliga vårt uppdrag att evangelisera Sverige av idag?

Förebilder: Maximilian Kolbe, Moder Teresa av Calcutta

Fara: Att vi förlorar hoppet och modet och fastnar i misströstan och inte vågar lita på Andens kraft i ett samhälle präglat av hedonism och relativism.

fredag 18 juli 2008

Blogg 18 Juli

Sydney har tagit emot påven! Efter den andra katekesen igår, gav alla sig iväg för att möta påven Benedikt XVI, som blev officiellt mottagen. Han hade varit på ett par dagars semester i ett kurscentrum, som drivs av Opus Dei. Men nu kom han till Sydney för att inleda Världsungdomsdagen.

Som sig bör i denna hamnstad kom han på en båt. Utmed hela hamnområdet stod tusentals människor för att hälsa honom välkommen. Det var verkligen en enastående syn.

I sitt anförände för att hälsa påven välkommen jämförde kardinal George Pell hans ankomst med den förste ärkebiskopens ankomst i slutet av 1800-talet, då också hamnområdet var fullt av tusentals troende för att hälsa honom välkommen.

När påven gick upp på tribunen hälsades han också av aborigienernas sång och dans, och i sitt tal anknöt han tydligt till de svåra lidanden som de utsatt för. Annars var påvens tal på engelska (inte allt så lätt att förstå i början) präglat av glädje och tacksamhet för de ungas entusiasm och glädje i tron. Och de unga hälsade honom verkligen med översvallande värme!

Efter ankomsthögtiden åkte påven i papamobil genom Sydneys gator, där en hel del mött upp för att hälsa honom välkomen.

Efter högtiden besökte några av oss Convention Centre - där alla tänkbara ordnar och andra andliga rörelser presenterade sig. Med stor uppfinningsrikedom lyckades de intressera många unga att ta sig en titt på deras liv och karism. Det är en av Världsungdomsdagarnas goda följder, att de unga får en mer levande kontakt med präster och ordensmedlemmar.

Så bed gärna att flera upptäcker sin kallelse i Kyrkan, av vilket slag de vara må!

torsdag 17 juli 2008

Katekes II

Tema: Den Helige Ande, Kyrkans själ

Vårt liv, Kyrkans gemenskap, Kristi kropp, där vi berikas av Andens gåvor. Den Helige Ande förenar oss med varandra, gör oss till ett, trots all mångfald och olikhet.

Anden håller ihop Kyrkan genom trons enhet.
Anden hjälper oss att växa allt djupare in i gemenskapen med Kristus, och så komma varandra närmare - genom sakramenten och liturgin, genom vårt liv i gemenskap i vardagen.

Fråga: Hur kan vi förverkliga vår kallelse i och för Kyrkan?
Förebilder: S:t Franciskus, S:ta Birgitta
Fara: Misstro gentemot den trons säkring som Kyrkan förmedlar, eftersom vi i vår tid är präglade av individualismen.

Blogg 17 Juli

Det fordras en hel del logistik för att skjutsa c:a 400 biskopar till lika många kyrkor för att hålla katekes. I morse sattes organisationen på prov, när vi skickades iväg på olika håll. Jag själv skulle åka med två andra biskopar till Pymble norr om Sydney. Men en biskop dök inte upp, så det gällde att hitta en extra biskop, vilket - döm om min förvåning - lyckades!

I Our Lady of Perpetual Succours församling är våra svenska ungdomar inkvarterade. Hela församling verkar vara engagerad, ja, man slås verkligen av vilken vänlig, gästfri attityd australiensarna har. På gatan blir man ständigt tilltalad och får hjälp att hitta vägen.

I West Pymble började idag 3-dagarskatekesen. I mässan på svenska efteråt deltog flera av församlingsborna, så några ord på engelska i predikan hade de verkligen gjord sig förtjänta av.

Världen är verkligen liten. Detta slås man ständigt av. Den man som skjutsade mig till West Pymble är libanes men gift med en finska - och har träffat en av våra präster från Stockholm. På gatorna idag stötte jag på flera karmeliter från olika delar av världen, och många unga gratulerade mig till Vår Fru av Berget Karmels högtid (mestadels latinamerikanare, men också en grupp filippinare från Qatar).

På eftermiddagen anslöt jag mig till en del av vår grupp och vi kunde bl.a. se Opera-huset (som är beklätt med Höganäs-plattor). Domkyrkan St. Mary's, ville vi gärna gå in i, men kö-tiden var nästan två timmar, så det får vänta.

En av Världsungdomsdagarnas attraktionspunkter är just att se glada, sjungande, dansande ungdomar dra runt på gatorna och möta alla med en kärleksfull och vinnande charm. Sydney är under dessa dagar en liten avbild av det himmelska Jerusalems alla folk och stammar, som i lovsång förenas till ett i Kristus.

onsdag 16 juli 2008

Katekes I den 16 Juli

Tema: Kallade att leva i den Helige Ande

Var och en av oss är kallad till ett personligt, unikt andligt liv, alltså att under Andens ledning växa allt djupare in i föreningen med Jesus Kristus.

Den Helige Ande, som förenar Fadern och Sonen i kärlekens enda enhet, förenar också oss med Kristus som i sin tur leder oss till Fadern.

Den tid vi får här på jorden är frälsningshistoria som skall förbereda oss på evigheten.
Genom dopet bor redan nu Gud, den heliga Treenigheten i oss. Vi är Andens tempel. Vi är Faderns älskade barn i Kristus.

Fråga: Hur kan vi förverkliga denna stora gåva i vart vanliga liv?
Förebild: Jungfru Maria som modell för hur vi kan bli lyhörda för Anden
Frestelse: Missnöje, missmod, eftersom det är svårt med fasta beslut

Blogg 15 Juli

Nu har Världsungdomsdagen öppnats officiellt. Mässan, som firades på en estrad i hamnområdet, blev, som sig bör, början på några intensiva dagar. Vi biskopar fick åka dit med båt i strålande sol, förbi det berömda Opera-huset.

Sydney är fullt av glada ungdomar, som viftar med all världens flaggor och som ständigt är på väg till något mål. Och det var en bra bit för dem att gå till platsen för mässan.

Aboriginerna, Australiens urbefolkning, deltog med en stor grupp, som sjöng och dansade före mässan. Man anade det namnlösa lidande de fått utstå, men också en glädje och styrka i tron.

I sin predikan gjorde kardinal Pell en appell till de "förlorade", de som av någon anledning inte har funnit Kristus eller har övergivit honom. Ändå är det just dessa förlorade han längtar mest efter att få möta och hela.

Australiens premiärminister hälsade också alla unga välkomna i mässans början och markerade uttryckligen den kristna, och katolska, trons betydelse.

Mässan hade också svenska inslag: Gustav, som bar den svenska flaggan i ingångsprocessionen, och Sara, som fick bära fram offergåvorna vid offertoriet. I vimlet av flaggor, som viftades under mässan, sågs både en stor och en liten svensk.

Efter mässan kunde jag därför lokalisera några av de våra bland de hundratusentals deltagarna. De verkade glada och upprymda av stämningen, som en så stor grupp unga troende kan åstadkomma. Musiken gjorde också sitt till - liksom solen. Tidigare hade de haft det riktigt kallt. Nu hoppas vi åa varma dagar: både i luften och i hjärtana.

tisdag 15 juli 2008

Blogg 14 juli

Strax efter kl. 5.00 på morgonen anlände jag till ett mörkt och kylslaget Sydney efter ett par dagar i ett soligt och hett Singapore. Också i kyrkligt anseende är skillnaden stor: Singapores katoliker är lik 80-85% praktiserande medan Australiens katoliker är betydligt mer sekulariserade. Därför hoppas man här mycket på att Världsungdomsdagen skall ge andlig inspiration och nytt mod (liksom det blev i Tyskland efter den sista Världsungdomsdagen i Köln).
Redan på planet från Singapore till Sydney märktes den ungdomliga hänförelsen. Spanska och italienska ungdomar (en del redan lite halvgamla) sjöng rytmiska sånger - och kastade kuddar på varandra, ja, var lite lagom odisciplinerade.

I Sydney blir biskoparna inkvarterade på stora hotell i centrum. Det är lite synd att vi bor så långt från de unga, men kanske nödvändigt för att organisationen skall fungera. På mitt hotell stötte jag på både biskop Bernt från Oslo och biskop Czeslaw från Köpenhamn - och till vår glädje också vår förre nuntie Giovanni Tonucci i norsk lusekofta, så hans tid i Norden har burit rik frukt.

Kyrkans universella karaktär blir mycket tydlig i detta sammanhang. Intressant var att få tala med biskopar från Brunei och Bangladesh, länder som vi inte ofta förknippar med katolskt liv. Men biskopen i Brunei kunde förtälja att det är 4% av befolkningen. Han visste förstås också att vår svenske kung varit där och fått kritik för sin kommentar om tillståndet i landet.

Jag hann bläddra i de australiensiska tidningarna, medan jag fick vänta på att mitt rum blev ledigt - och det tog tre timmar, så en hel del hann man läsa. De flesta skriver positivt både om de unga och om påven Benedikt. Däremot har Sydneys ärkebiskop, kardinal Pell, fått kritik för att förringa klimatförändringen och uppvärmningen av jorden. Strax skall han fira mässan med oss alla och öppna Världsungdomsdagen - men mer därom i morgon.

tisdag 8 juli 2008

Dags att segla till Sydney

Igår seglade den svenska gruppen till Världsungdomsdagen i Sydney iväg från Arlanda. Själv har jag ett par bråda dagar kvar på Biskopsämbetet för att göra i ordning allt som har blivit liggande, men måste bli klart inför semestern.

På onsdag seglar jag själv iväg, men via Singapore för att slippa att göra den långa resan i ett sträck – och för att kunna stanna till hos karmeliterna i Singapore. Jag skulle ha besökt dem 1998, men då måste jag avbryta min resa och resa direkt hem från Filippinerna – för att bli ombedd att bli biskop.

Som biskop har jag varit med på tre tidigare världsungdomsdagar: Rom, Toronto och Köln. En av uppgifterna för biskopar där är att hålla katekes för ungdomarna. Tidigare har jag bara haft en katekes, men den här gången har jag blivit ombedd att hålla katekes tre dagar i följd på svenska i Vår Fru av den Evärdliga Hjälpens kyrka i West Pymble (var det nu kan ligga i storstadsområdet i Sydney).

De teman som man har valt för dessa katekeser är faktiskt mycket väl valda: 1. Hur Anden hjälper oss att växa in i det personliga förhållandet till Gud i Kristus; 2. Hur vårt andliga liv får näring och bär frukt i Kyrkan; 3. Hur vi kan förmedla och dela med oss av vår tro till andra.

Det slog mig att detta kan vara tre grundförutsättningar, som blir avgörande för om en ung människa förblir en levande katolik - och inte bara en halvvissen gren. Ja, egentligen gäller det oss alla: om vi har en äkta bönens relation till Jesus Kristus och växer in i Kyrkans gemenskap är det vår stora glädje att få leva av denna tro och ge den vidare.

Inte minst i Europa måste vi kristna bli bättre på det sista: att ge tron vidare till nästa generation. Be gärna att många inspireras till detta under dagarna i Sydney!

+Anders Arborelius ocd